Jag har haft många av dem. Jag har blivit involverad med de mest olämpliga personerna man kan tänka sig. Sen så för nästan 1½ år sen så slutade jag, och sedan dess har jag bara vägrat. Jag har vägrat att ens låta möjligheten till dåliga idéer med olämpliga människor dyka upp. Då jag är i ett förhållande är väl det större delen av mänskligheten.
Men! det är tydligen bara jag som har slutat. Nu när jag har slutat verkar det vändas mot mig istället. Här har ni ett exempel:
Det finns en killkompis som funnits där i bakgrunden väldigt länge... sen 12årsåldern. De senaste 3 åren var han upptagen med en ganska jobbig tjej. Sen så gjorde han slut så bjöd jag med honom på en öl ute. Jag visste att han inte dricker alkohol, men det hindrar väl honom inte från att umgås?
- Anyway. Vi (Jag, Vlade och Johan) kom väldigt bra överrens så dagen efter sov han över och vi helt enkelt stortrivdes tillsammans. Därefter sov han över väldigt ofta och vi pratade mycket om precis allt och det bästa var att han var vän med båda av oss. Jag gick dessutom igen en svår period (jag försökte besluta mig för att sluta skolan) och han var ett oerhört stöd. Jag gjorde speciella veganska rätter så att han inte skulle känna sig allt för utanför eller hungrig heller för den delen och vi kom helt enkelt jävligt bra överrens.
- MEN! en dag så ringer han och säger att han känner sig osäker på min systers avsikter och att han känner sig lite osäker på sina egna känslor över detta. Det ena leder till det andra och helt plötsligt så umgås de bakom min rygg. D.v.s. att de umgås, berättar att de umgicks, sen umgås de igen. Så hela tiden får jag bara reda på saker i efterhand... Som de där biobiljetterna eller att hon sov över där eller... ja, etc, etc...
- Då får jag ett sms från min syster som jag antagligen missförstod eftersom att Johan vart väldigt tydlig med att han väldigt gärna vill vara med henne inte skulle vilja fucka upp vår vänskap. Så jag var som vanligt väldigt ärlig och förklarade att de ju helt enkelt skulle sluta umgås (för det är ju vad man gör om man har känslor och inte tänker ta nästa steg, eller hur?) men det var inte hon med på. Då blev hon bitsk, trotsig lillasyster som minsann skulle undersöka nästa steg.
- great, huh? frickin' perfect. Vill inte se någon av dem. Men de kan ju inte de förstå varför...
Vad tycker ni? Är det helt normalt att bli ihop med kompisens syrra, eller syrrans kompis? Eller är det att gå över en gräns? För ni ska veta hur mycket skit jag fått ta när jag gått över gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar