Idag gjorde jag slut med min älskade Vladimir. Jag avsade mig även min älskade, framtida Grand Danois valp. Snart dags att dra till nattklubben och begrava sig i arbete. Det behövs. Jag hoppas bara väderprognosen inte förutspår oförutsägbara skyfall, om du förstår vad jag menar. Regnar gör det redan.
Jag hoppas att jag reser mig ur askan bestående av spillrorna av mitt förra liv med livsglädje.
lördag 9 juli 2011
söndag 3 juli 2011
En viss person
Jag har ju fått reda på lite dåliga nyheter vad gäller min stackars lillasyster. Och varit tvungen att låtsas som ingenting inför den personen som skadat henne - även om jag gnisslat tänder för varje gillade status eller kommentar. Nu har jag tillåtelse att visa vad jag känner och vad jag vet. Vet dock inte hur det ska gå till, riktigt. Hade helst velat göra det face-2-face. Men han bor så jävla långt bort. Dock läser han ju bloggen ibland så - ja, känn dig träffad.
lördag 2 juli 2011
tisdag 21 juni 2011
Soulsearching
Senaste tiden har jag känt mig i kontakt med mitt hjärta och min själ. I kontakt med mina riktiga känslor - inte ytliga, utan de som går på djupet. Kärlek.
Det har fått mig att se helt annorlunda på världen. Pengar är bara pengar. Kärlek och de man älskar är det enda som betyder någonting. Liv är heligt, en engångshändelse.
Ironiskt nog så har jag känt mer och mer att andras hundar inte är lika viktiga längre... Det är som att jag tillfälligt tömt mitt kärl av drivkraft. Nog för att vissa hundar verkligen betyder något... som om de väldigt kortvarigt nuddar mitt hjärta. Kortvarigt för att de sällan finns i mitt liv någon längre period.
Någon som fortfarande betyder massor skulle väl vara Zoria. Helt ärligt - även om pälsen skulle vara jobbig att ta hand om, även om det suger att inte kunna gå utan koppel... Skulle hon någonsin behöva adoption skulle jag inte tveka en sekund. Det skulle jag med alla andra hundar... liksom, behöva tänka igenom det först. Hon har verkligen stulit en liten bit av mitt hjärta.
Däremot så blir jag en aning tveksam angående köttäteri. Liv är ju heligt, och kossor lever ju innan de blir mat. De har känslor och en viss intelligens... Grisar är ju nästan lika smarta som hundar. Skulle jag slakta en vovve och äta den? Nej, aldrig. Varför skulle det egentligen betyda något annat vad gäller en gris eller ko, eller ens en liten kyckling.
Däremot så tanken på att bli vegetarian känns helt underlig. Dessutom så tycker jag inte ens att vegetarisk mat är gott (bara potatis & purjolökssoppa). Hur ska man kunna leva med ibs? (äta regelbundet vilket i mitt fall betyder typ 5 ggr om dagen) om jag inte kan äta mat som är god?
Filosofi och mat borde inte höra ihop. Suck. Dessutom vill jag ju att min framtida vovve ska äta en naturlig diet... då stödjer jag ju också slakt. Maybe life is just ruff.
Så jäkla sugen på att köpa en valp av Jennie (Danegarden), men jag hinner nog inte skaffa ett heltidsjobb på två månader - och dessutom så kan jag ju inte ha ett heltidsjobb om jag ska ha en valp... Suck. Jag får helt enkelt vänta till nästa kull och se hur livet ser ut då, istället.
Om ni tycker att jag bara babblar på så heter bloggen trots allt "To get it out"...
That's it for now.
Det har fått mig att se helt annorlunda på världen. Pengar är bara pengar. Kärlek och de man älskar är det enda som betyder någonting. Liv är heligt, en engångshändelse.
Ironiskt nog så har jag känt mer och mer att andras hundar inte är lika viktiga längre... Det är som att jag tillfälligt tömt mitt kärl av drivkraft. Nog för att vissa hundar verkligen betyder något... som om de väldigt kortvarigt nuddar mitt hjärta. Kortvarigt för att de sällan finns i mitt liv någon längre period.
Någon som fortfarande betyder massor skulle väl vara Zoria. Helt ärligt - även om pälsen skulle vara jobbig att ta hand om, även om det suger att inte kunna gå utan koppel... Skulle hon någonsin behöva adoption skulle jag inte tveka en sekund. Det skulle jag med alla andra hundar... liksom, behöva tänka igenom det först. Hon har verkligen stulit en liten bit av mitt hjärta.
Däremot så blir jag en aning tveksam angående köttäteri. Liv är ju heligt, och kossor lever ju innan de blir mat. De har känslor och en viss intelligens... Grisar är ju nästan lika smarta som hundar. Skulle jag slakta en vovve och äta den? Nej, aldrig. Varför skulle det egentligen betyda något annat vad gäller en gris eller ko, eller ens en liten kyckling.
Däremot så tanken på att bli vegetarian känns helt underlig. Dessutom så tycker jag inte ens att vegetarisk mat är gott (bara potatis & purjolökssoppa). Hur ska man kunna leva med ibs? (äta regelbundet vilket i mitt fall betyder typ 5 ggr om dagen) om jag inte kan äta mat som är god?
Filosofi och mat borde inte höra ihop. Suck. Dessutom vill jag ju att min framtida vovve ska äta en naturlig diet... då stödjer jag ju också slakt. Maybe life is just ruff.
Så jäkla sugen på att köpa en valp av Jennie (Danegarden), men jag hinner nog inte skaffa ett heltidsjobb på två månader - och dessutom så kan jag ju inte ha ett heltidsjobb om jag ska ha en valp... Suck. Jag får helt enkelt vänta till nästa kull och se hur livet ser ut då, istället.
Om ni tycker att jag bara babblar på så heter bloggen trots allt "To get it out"...
That's it for now.
lördag 14 maj 2011
Panik
is what I'm having. Om min vikt.
Jag väger ungefär 10 kilo mer än vad jag skulle vilja och för inte så himla länge sedan vägde. Det var kanske ett och ett halvt år sen som jag vägde vad jag borde. Allt gick verkligen åt skogen när jag slutade röka direkt efter att jag proppat i mig pasta i italien samt började sluka ben & jerrys så de kostade halva priset på hemmakväll. 25 kr för en stor B&J, liksom.
Sen så började jag träna en sport som jag nu i efterhand förstår snarare går ut på att bulka muskler än att bränna fett och ju som visserligen var jätteroligt men som gav mig ganska fula bristningar. Var helt bristningsfri förra sommaren. Inte precis läget längre... Men det är inte så farligt, de bleknar med tiden - det som är mest irriterande är att min figur håller på att expandera i farlig takt.
"It's not about size, it's about shape" är någon jäkla slogan hos något klädesföretag, och det stämmer jävligt bra. Det är alltså inte kilona som bekymrar mig - det är bulldegen på magen (låren, armarna, rumpan, ryggen, brösten, etc, etc...). Jag försöker hela tiden hålla mig till att en dag i veckan äta vad jag vill men det funkar verkligen verkligen inte.
Jag måste helt enkelt låta bli helt - ungefär som med cigaretter. Och det är jättesvårt. Speciellt utan ett vettigt alternativ till all skräpmat. Och egentligen är det väl bara att sätta sig ner och skriva ner 20-30 maträtter som är ok för mig och sedan laga de rätterna om och om igen tills jag är nöjdare - samt att börja röra på mig.
Jag vill verkligen cykla, exempelvis. Men min pojkväns cykel funkar inte och min pappas cykel blev stulen. Inte så jävla roligt.
Jag fick precis en uppenbarelse. Jag måste skaffa mig en aktiv hund. Får inte skaffa mig en lat grand danois. Det får vara en hund som kan simma, springa och som är smart och får med mig ut å träna! Dock är ett stort krav fortfarande att rasen måste kunna springa löst så en Afghan är ju tyvärr out of the question.... Annars kanske Grand Danois funkar bra - då de ju äter så mycket att jag väl inte har råd att laga något annat än soppa på en spik och därmed blir jag väl slim ändå. Samt att skaffa en hund skulle distrahera mig från alla rulltårtor och smördränkta popcorn. GAH! Men för att skaffa en hund behöver jag ett jobb.
Jag väger ungefär 10 kilo mer än vad jag skulle vilja och för inte så himla länge sedan vägde. Det var kanske ett och ett halvt år sen som jag vägde vad jag borde. Allt gick verkligen åt skogen när jag slutade röka direkt efter att jag proppat i mig pasta i italien samt började sluka ben & jerrys så de kostade halva priset på hemmakväll. 25 kr för en stor B&J, liksom.
Sen så började jag träna en sport som jag nu i efterhand förstår snarare går ut på att bulka muskler än att bränna fett och ju som visserligen var jätteroligt men som gav mig ganska fula bristningar. Var helt bristningsfri förra sommaren. Inte precis läget längre... Men det är inte så farligt, de bleknar med tiden - det som är mest irriterande är att min figur håller på att expandera i farlig takt.
"It's not about size, it's about shape" är någon jäkla slogan hos något klädesföretag, och det stämmer jävligt bra. Det är alltså inte kilona som bekymrar mig - det är bulldegen på magen (låren, armarna, rumpan, ryggen, brösten, etc, etc...). Jag försöker hela tiden hålla mig till att en dag i veckan äta vad jag vill men det funkar verkligen verkligen inte.
Jag måste helt enkelt låta bli helt - ungefär som med cigaretter. Och det är jättesvårt. Speciellt utan ett vettigt alternativ till all skräpmat. Och egentligen är det väl bara att sätta sig ner och skriva ner 20-30 maträtter som är ok för mig och sedan laga de rätterna om och om igen tills jag är nöjdare - samt att börja röra på mig.
Jag vill verkligen cykla, exempelvis. Men min pojkväns cykel funkar inte och min pappas cykel blev stulen. Inte så jävla roligt.
Jag fick precis en uppenbarelse. Jag måste skaffa mig en aktiv hund. Får inte skaffa mig en lat grand danois. Det får vara en hund som kan simma, springa och som är smart och får med mig ut å träna! Dock är ett stort krav fortfarande att rasen måste kunna springa löst så en Afghan är ju tyvärr out of the question.... Annars kanske Grand Danois funkar bra - då de ju äter så mycket att jag väl inte har råd att laga något annat än soppa på en spik och därmed blir jag väl slim ändå. Samt att skaffa en hund skulle distrahera mig från alla rulltårtor och smördränkta popcorn. GAH! Men för att skaffa en hund behöver jag ett jobb.
torsdag 21 april 2011
Solig dag igår
Efter att ha degat inne hur länge som helst och bråkat litegrann så fick vi en snilleblixt och gick på bio istället. Vi såg den senaste med Amanda Seyfried och jag tyckte om den. Snart blommat dessutom det japanska körsbärsträdet för fullt! Vackert!
tisdag 19 april 2011
Dåliga idéer
Jag har haft många av dem. Jag har blivit involverad med de mest olämpliga personerna man kan tänka sig. Sen så för nästan 1½ år sen så slutade jag, och sedan dess har jag bara vägrat. Jag har vägrat att ens låta möjligheten till dåliga idéer med olämpliga människor dyka upp. Då jag är i ett förhållande är väl det större delen av mänskligheten.
Men! det är tydligen bara jag som har slutat. Nu när jag har slutat verkar det vändas mot mig istället. Här har ni ett exempel:
Det finns en killkompis som funnits där i bakgrunden väldigt länge... sen 12årsåldern. De senaste 3 åren var han upptagen med en ganska jobbig tjej. Sen så gjorde han slut så bjöd jag med honom på en öl ute. Jag visste att han inte dricker alkohol, men det hindrar väl honom inte från att umgås?
- Anyway. Vi (Jag, Vlade och Johan) kom väldigt bra överrens så dagen efter sov han över och vi helt enkelt stortrivdes tillsammans. Därefter sov han över väldigt ofta och vi pratade mycket om precis allt och det bästa var att han var vän med båda av oss. Jag gick dessutom igen en svår period (jag försökte besluta mig för att sluta skolan) och han var ett oerhört stöd. Jag gjorde speciella veganska rätter så att han inte skulle känna sig allt för utanför eller hungrig heller för den delen och vi kom helt enkelt jävligt bra överrens.
- MEN! en dag så ringer han och säger att han känner sig osäker på min systers avsikter och att han känner sig lite osäker på sina egna känslor över detta. Det ena leder till det andra och helt plötsligt så umgås de bakom min rygg. D.v.s. att de umgås, berättar att de umgicks, sen umgås de igen. Så hela tiden får jag bara reda på saker i efterhand... Som de där biobiljetterna eller att hon sov över där eller... ja, etc, etc...
- Då får jag ett sms från min syster som jag antagligen missförstod eftersom att Johan vart väldigt tydlig med att han väldigt gärna vill vara med henne inte skulle vilja fucka upp vår vänskap. Så jag var som vanligt väldigt ärlig och förklarade att de ju helt enkelt skulle sluta umgås (för det är ju vad man gör om man har känslor och inte tänker ta nästa steg, eller hur?) men det var inte hon med på. Då blev hon bitsk, trotsig lillasyster som minsann skulle undersöka nästa steg.
- great, huh? frickin' perfect. Vill inte se någon av dem. Men de kan ju inte de förstå varför...
Vad tycker ni? Är det helt normalt att bli ihop med kompisens syrra, eller syrrans kompis? Eller är det att gå över en gräns? För ni ska veta hur mycket skit jag fått ta när jag gått över gränsen.
Men! det är tydligen bara jag som har slutat. Nu när jag har slutat verkar det vändas mot mig istället. Här har ni ett exempel:
Det finns en killkompis som funnits där i bakgrunden väldigt länge... sen 12årsåldern. De senaste 3 åren var han upptagen med en ganska jobbig tjej. Sen så gjorde han slut så bjöd jag med honom på en öl ute. Jag visste att han inte dricker alkohol, men det hindrar väl honom inte från att umgås?
- Anyway. Vi (Jag, Vlade och Johan) kom väldigt bra överrens så dagen efter sov han över och vi helt enkelt stortrivdes tillsammans. Därefter sov han över väldigt ofta och vi pratade mycket om precis allt och det bästa var att han var vän med båda av oss. Jag gick dessutom igen en svår period (jag försökte besluta mig för att sluta skolan) och han var ett oerhört stöd. Jag gjorde speciella veganska rätter så att han inte skulle känna sig allt för utanför eller hungrig heller för den delen och vi kom helt enkelt jävligt bra överrens.
- MEN! en dag så ringer han och säger att han känner sig osäker på min systers avsikter och att han känner sig lite osäker på sina egna känslor över detta. Det ena leder till det andra och helt plötsligt så umgås de bakom min rygg. D.v.s. att de umgås, berättar att de umgicks, sen umgås de igen. Så hela tiden får jag bara reda på saker i efterhand... Som de där biobiljetterna eller att hon sov över där eller... ja, etc, etc...
- Då får jag ett sms från min syster som jag antagligen missförstod eftersom att Johan vart väldigt tydlig med att han väldigt gärna vill vara med henne inte skulle vilja fucka upp vår vänskap. Så jag var som vanligt väldigt ärlig och förklarade att de ju helt enkelt skulle sluta umgås (för det är ju vad man gör om man har känslor och inte tänker ta nästa steg, eller hur?) men det var inte hon med på. Då blev hon bitsk, trotsig lillasyster som minsann skulle undersöka nästa steg.
- great, huh? frickin' perfect. Vill inte se någon av dem. Men de kan ju inte de förstå varför...
Vad tycker ni? Är det helt normalt att bli ihop med kompisens syrra, eller syrrans kompis? Eller är det att gå över en gräns? För ni ska veta hur mycket skit jag fått ta när jag gått över gränsen.
torsdag 14 april 2011
Meddelanden
Skickade ett meddelande till min mor. Hoppas att det inte går åt helvete med mailet. Hon skulle kunna tolka det kasst (det brukar hon) och bli sur/sårad och hålla sig borta i ett halvår eller något. Jag hoppas att hon inte blir/gör det...
Edit: fick ett rätt så giftigt svar tillbaka. Får se hur hon reagerar på motsvaret.
Edit: fick ett rätt så giftigt svar tillbaka. Får se hur hon reagerar på motsvaret.
onsdag 6 april 2011
Heh, Taskig självkänsla?
Är så van vid att mina förslag idiotförklaras (angående hunduppfostran/träning) att jag blev väldigt positivt överraskad när Oscar the Pooch* godtog mitt förslag om hundträning! Det är för övrigt Vladimir som idiotförklarar mina förslag vanligtvis. Han tycker inte jag är en idiot, men han har svårt att acceptera mina åsikter om hans hund och vad han skulle kunna göra med honom ;)
So, thank you, Oscar!
*oscarthepooch.blogspot.com
So, thank you, Oscar!
*oscarthepooch.blogspot.com
OK...Soooo...
Nu har jag tröttnat på designen igen! Om ni vill se en design jag inte tröttnat än på: pleasebeminesoon.blogspot.com :) Så somrig!
Edit: Nu har jag bytt! vad tycks? Jag älskar btw citroner!
fredag 1 april 2011
Ni som blev..
... intresserade av det här med gården i mitt förra inlägg, vill kanske läsa mer? läs isf resterande blogginlägg.
Gård, undrar ni kanske. Vadå, ska hon bli BONDE? Och nej, det tänkte jag faktiskt inte bli. Eller?
Jag föreställer mig gården på detta vis:
1. Två huvudhus att bo i - ett för mig, ett för farmor och Bernt.
2. Stall med ungefär 10 uthyrbara stallplatser.
3. Hundgård - lokal samt inhängnad gård - i anslutning till mitt hus, som skall fungera som hundpensionat.
4. Stort växthus där jag kan odla grönsaker, frukt, bär och örter.
5. ex. en lada som studio/utställninglokal för Bernt är konstnär, och både jag och farmor är väldigt konstnärligt lagda.
6. 1-5 stugor för uthyrning - helst med damm/sjö i närheten.
7. en gårdsbutik där man kan sälja det som finns på gården, exempelvis jordgubbar eller tavlor eller stengods...
8. Ett (eller fler) utrymme/utrymmen för höns, kanin, kalkon, gås, getter och får - både ute och inomhusmiljö såklart.
9. en plätt att odla exempelvis potatis och morötter på.
10. Samt någon trevlig hobby såsom exempelvis bikupor för egen honung eller mjöd ;)
Givetvis börjar man i en liten skala och jobbar sig uppåt, men detta är väl idealt, antar jag.
Gård, undrar ni kanske. Vadå, ska hon bli BONDE? Och nej, det tänkte jag faktiskt inte bli. Eller?
Jag föreställer mig gården på detta vis:
1. Två huvudhus att bo i - ett för mig, ett för farmor och Bernt.
2. Stall med ungefär 10 uthyrbara stallplatser.
3. Hundgård - lokal samt inhängnad gård - i anslutning till mitt hus, som skall fungera som hundpensionat.
4. Stort växthus där jag kan odla grönsaker, frukt, bär och örter.
5. ex. en lada som studio/utställninglokal för Bernt är konstnär, och både jag och farmor är väldigt konstnärligt lagda.
6. 1-5 stugor för uthyrning - helst med damm/sjö i närheten.
7. en gårdsbutik där man kan sälja det som finns på gården, exempelvis jordgubbar eller tavlor eller stengods...
8. Ett (eller fler) utrymme/utrymmen för höns, kanin, kalkon, gås, getter och får - både ute och inomhusmiljö såklart.
9. en plätt att odla exempelvis potatis och morötter på.
10. Samt någon trevlig hobby såsom exempelvis bikupor för egen honung eller mjöd ;)
Givetvis börjar man i en liten skala och jobbar sig uppåt, men detta är väl idealt, antar jag.
Så...
...ni som läste det förra inlägget kanske undrar vad f*n jag planerar att göra istället. Well, jag har en plan faktiskt. Den går ut på:
Skaffa jobb.
Skriva in mig på arbetsförmedlingen samt börja övningsköra.
Gå kurser som arbetsförmedlingen, universitetet eller kanske nyföretagarcentrum erbjuder om att starta eget företag.
Starta eget företag, troligtvis inom hundpassning (www.Stadspromenad.n.nu).
Tillsammans med farmor köpa en gård i närheten av göteborg, göra om min hundpassningsservice till hundpensionat och börja föda upp djur samt odla grönsaker, bär, frukt och rotfrukter för att överleva!
DET är min plan. Vill inte farmor köpa en gård, för att hon av någon anledning ändrar sig har jag iaf ett eget företag och kan troligtvis skaffa egen lägenhet och på något sätt vidareutvecka företaget tills jag kan köpa en gård för egna pengar.
(bild från google)
Skaffa jobb.
Skriva in mig på arbetsförmedlingen samt börja övningsköra.
Gå kurser som arbetsförmedlingen, universitetet eller kanske nyföretagarcentrum erbjuder om att starta eget företag.
Starta eget företag, troligtvis inom hundpassning (www.Stadspromenad.n.nu).
Tillsammans med farmor köpa en gård i närheten av göteborg, göra om min hundpassningsservice till hundpensionat och börja föda upp djur samt odla grönsaker, bär, frukt och rotfrukter för att överleva!
DET är min plan. Vill inte farmor köpa en gård, för att hon av någon anledning ändrar sig har jag iaf ett eget företag och kan troligtvis skaffa egen lägenhet och på något sätt vidareutvecka företaget tills jag kan köpa en gård för egna pengar.(bild från google)
Så okej
Nu (typ två veckor sedan) har jag kommit fram till att skolan helt enkelt inte passar mig. Eller ja, jag passar inte skolan. Eller något i den stilen.
Jag har allt som allt gått 5 grundskolor, 4 special samt 3 gymnasium:
1. Skytteskolan, - 6-7 år Vanlig skola
2. Tyska skolan, 8-9 år Fristående skola
3. Jonsered skola, 9-10 år Vanlig skola
4. Östergarns skola, 10-11 år Väldigt liten, vanlig skola
5. Björndammens skola, 11-13 år Montessorilinje, vanlig skola
6. Hemskolning på Kulabodan, 15 år
7. Förberedande Skola, 15 år
8. IVP, 16 år
9. Sommarskola, 18 år
10. Dergården Gymnasium, 17 år Lärlingslinje, 50% Praktik
11. Schillerska Gymnasium, 18 år Vanlig Samhällslinje
12. Lärcentrum Vasa. 19 år Skräddarsydda utbildning
Sommarskolan var ju då egentligen efter schillerska, men för att grupperna skall förstås la jag dem i den ordningen. I övrigt så är listan i rätt ordning. Dessutom så var skytteskolan förut vanlig grundskola och en specialskola för autism eller liknande, uppdelade i två hus. Sedan lades skolan ner och är bara handikappskola.
För övrigt så trivdes jag bäst i... Östergarns skola, Förberedande Skola, IVP, Sommarskola, samt Lärcentrum vasa:
Östergarns skola hade allt som allt 47 människor i byggnaden, inkl elever och lärare, var belägen på landsbygden på gotland i vad som mest liknade ett litet slott - komplett med torn och allt. Se nedan.
På den förberedande skolan så åt jag frukost samt gjorde skulpturer i lera tillsammans med en pedagog och min f.d. kontaktperson Jonny i 6 veckor.
På IVP hade jag konstant sällskap av mina f.d. kontaktpersoner Helena och Jonny samt väldigt bra lärare och bara tre skolämnen. Se nedan.
På Sommarskolan så fick jag koncentrera mig på ett ämne i tre veckor sen var jag klar, den gick det bäst på. Se nedan.
På Lärcentrum Vasa så fick jag bestämma vilka ämnen jag skulle gå samt vilken termin jag ville gå dem på, endast 4 kurser per termin och med mycket små grupper - det gick helt ok, vilket är väldigt bra för att vara jag. Se nedan.
Resten sög hårt, vissa mer än andra, men på de flesta skolorna trivdes jag i alla fall i klassen eller hade andra personer i skolan att umgås med!
Baserat på all min f*cking erfarenhet så törs jag säga att jag vet att jag inte tycker om skolan, och faktiskt inte klarar av att gå i den längre. Jag hävdar att man inte måste gå i skolan för att ha ett lyckat liv! Vi får väl se om jag har rätt!
(alla bilder är tagna från Google)
Jag har allt som allt gått 5 grundskolor, 4 special samt 3 gymnasium:
1. Skytteskolan, - 6-7 år Vanlig skola
2. Tyska skolan, 8-9 år Fristående skola
3. Jonsered skola, 9-10 år Vanlig skola
4. Östergarns skola, 10-11 år Väldigt liten, vanlig skola
5. Björndammens skola, 11-13 år Montessorilinje, vanlig skola
6. Hemskolning på Kulabodan, 15 år
7. Förberedande Skola, 15 år
8. IVP, 16 år
9. Sommarskola, 18 år
10. Dergården Gymnasium, 17 år Lärlingslinje, 50% Praktik
11. Schillerska Gymnasium, 18 år Vanlig Samhällslinje
12. Lärcentrum Vasa. 19 år Skräddarsydda utbildning
Sommarskolan var ju då egentligen efter schillerska, men för att grupperna skall förstås la jag dem i den ordningen. I övrigt så är listan i rätt ordning. Dessutom så var skytteskolan förut vanlig grundskola och en specialskola för autism eller liknande, uppdelade i två hus. Sedan lades skolan ner och är bara handikappskola.
För övrigt så trivdes jag bäst i... Östergarns skola, Förberedande Skola, IVP, Sommarskola, samt Lärcentrum vasa:
Östergarns skola hade allt som allt 47 människor i byggnaden, inkl elever och lärare, var belägen på landsbygden på gotland i vad som mest liknade ett litet slott - komplett med torn och allt. Se nedan.
På den förberedande skolan så åt jag frukost samt gjorde skulpturer i lera tillsammans med en pedagog och min f.d. kontaktperson Jonny i 6 veckor.
På IVP hade jag konstant sällskap av mina f.d. kontaktpersoner Helena och Jonny samt väldigt bra lärare och bara tre skolämnen. Se nedan.
På Sommarskolan så fick jag koncentrera mig på ett ämne i tre veckor sen var jag klar, den gick det bäst på. Se nedan.
På Lärcentrum Vasa så fick jag bestämma vilka ämnen jag skulle gå samt vilken termin jag ville gå dem på, endast 4 kurser per termin och med mycket små grupper - det gick helt ok, vilket är väldigt bra för att vara jag. Se nedan.
Resten sög hårt, vissa mer än andra, men på de flesta skolorna trivdes jag i alla fall i klassen eller hade andra personer i skolan att umgås med!
Baserat på all min f*cking erfarenhet så törs jag säga att jag vet att jag inte tycker om skolan, och faktiskt inte klarar av att gå i den längre. Jag hävdar att man inte måste gå i skolan för att ha ett lyckat liv! Vi får väl se om jag har rätt!
(alla bilder är tagna från Google)
fredag 11 mars 2011
Seriösa beslut
- inte kunnat gå till skolan på två veckor p.g.a. ångest.
funderar seriöst på att lägga av skolan helt och hållet.
Om skolan ändå inte funkar för mig, så kan jag lika gärna lägga av.
funderar seriöst på att lägga av skolan helt och hållet.
Om skolan ändå inte funkar för mig, så kan jag lika gärna lägga av.
James Wong
The ethnobotanist.
Grow Your Own Drugs S01E04 (Season one, episode four)
Against Cold Sores:
bunt med färska citronmelisskvistar med blad (Skall bli 21 matskedar efter bosttagning av stjälkar och hackning av bladen)
5 droppar av tea tree olja
3½ msk vetegroddsolja
3½ msk olivolja
1 rågad matsked honung
1 rågad matsked bivax
Skölj och hacka bladen fint efter att ha tagit bort de grövsta stjälkarna.
Dela upp de 21 mskdarna av hackade citronmelissbladen i tre lika stora högar.
Häll i en av de tre högarna i en kastrull tillsammans med 3½ msk vetegroddsolja och 3½ msk olivolja.
Ställ kastrullen på låg värme och ta bort den från spisen vid första tecknen på kokning.
Sila oljan för att separera blad från olja, häll oljan i kastrullen och tillsätt nästa hög av citronmelissblad.
Sila vid första tecknen på kokning och repetera.
Häll åter igen tillbaka oljan i kastrullen, tillsätt varsin matsked honung och bivax.
Värm tills vaxet smält och häll i en ny fräsh liten glasburk med lock.
Återkommer med åsikter, när jag testat receptet.
tisdag 8 mars 2011
Ångest
is haunting me. Kan inte ens gå till skolan... Vet inte ens om det blir en valp.. Vi får väl se....
Enda fördelen är att min underbara pojkvän visar precis hur underbar och omtänksam han är!
Enda fördelen är att min underbara pojkvän visar precis hur underbar och omtänksam han är!
Creepy
är tydligen vad min header är - i alla fall enligt pojkvän, kompis och syrra. hehe. Jag gillar den.
Ändrat stil på hela bloggen, det kanske syns. hoppas inte den nya texten är för svår att läsa! :)
Ändrat stil på hela bloggen, det kanske syns. hoppas inte den nya texten är för svår att läsa! :)
lördag 26 februari 2011
Hurt and sad
thats how I feel right now.
Min pojkvän avvisar hela tiden mina förslag. Min omtänksamma förslag. Det är tydligen dåligt att bry sig.
Ett exempel: Jag sydde ihop en tröja åt hans hund Candy. Fick lite blodad tand och ville sy en ordentlig utstyrsel åt honom då han fryser så han skakar så länge han stannar till mer än 30 sekunder utomhus. Han är en 2-3 kilos fluffboll som fryser lätt helt enkelt. Så när jag exalterat försöker diskutera lite detaljer i planen för hur ett mer ordentligt plagg skulle kunna se ut så börjar det med några tveksamma Umm:anden för att övergå till kortsynt gnäll. Till ett skarpt "back the fuck off". Back-the-fuck-offet bestod av att varför ska jag jämt lägga mig i och ändra på saker som "funkar."
Jag kanske är intresserad av hans liv. Jag kanske bryr mig. Trots att jag försöker förklara detta får jag bara skit. Det leder i sin tur till att jag känner att han inte vill att jag är en del av hans liv. Han kommer hit - han dissar alla förslag jag kommer med om att åka till partille. (det är en trång säng, etc). Därmed har jag ingen kontakt med något annat i hans liv, för han kommer alltid hit. Han är alltså en stor del av mitt liv, men jag är ingen del av hans övriga liv.
Annat exempel: Hans mamma är förkyld och när jag föreslog att jag skulle kunna antingen laga mat åt henne eller köpa något så fick jag bara några små gnäll tillbaka "hon gillar inte blåbärssoppa" eller "hon gillar bara sopporna hon själv gör" etc... Diss på diss på diss. Inte ett enda "va roligt att du bryr dig, det blir hon säkert glad av"... bara gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Så jag är helt enkelt sårad och ledsen. Såhär ska de inte vara.
Min pojkvän avvisar hela tiden mina förslag. Min omtänksamma förslag. Det är tydligen dåligt att bry sig.
Ett exempel: Jag sydde ihop en tröja åt hans hund Candy. Fick lite blodad tand och ville sy en ordentlig utstyrsel åt honom då han fryser så han skakar så länge han stannar till mer än 30 sekunder utomhus. Han är en 2-3 kilos fluffboll som fryser lätt helt enkelt. Så när jag exalterat försöker diskutera lite detaljer i planen för hur ett mer ordentligt plagg skulle kunna se ut så börjar det med några tveksamma Umm:anden för att övergå till kortsynt gnäll. Till ett skarpt "back the fuck off". Back-the-fuck-offet bestod av att varför ska jag jämt lägga mig i och ändra på saker som "funkar."
Jag kanske är intresserad av hans liv. Jag kanske bryr mig. Trots att jag försöker förklara detta får jag bara skit. Det leder i sin tur till att jag känner att han inte vill att jag är en del av hans liv. Han kommer hit - han dissar alla förslag jag kommer med om att åka till partille. (det är en trång säng, etc). Därmed har jag ingen kontakt med något annat i hans liv, för han kommer alltid hit. Han är alltså en stor del av mitt liv, men jag är ingen del av hans övriga liv.
Annat exempel: Hans mamma är förkyld och när jag föreslog att jag skulle kunna antingen laga mat åt henne eller köpa något så fick jag bara några små gnäll tillbaka "hon gillar inte blåbärssoppa" eller "hon gillar bara sopporna hon själv gör" etc... Diss på diss på diss. Inte ett enda "va roligt att du bryr dig, det blir hon säkert glad av"... bara gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Så jag är helt enkelt sårad och ledsen. Såhär ska de inte vara.
lördag 12 februari 2011
Drinkin'...
was a thing i did yesterday. Ouch.
Jag får betala för det i efterhand - men det var ju roligt så länge det varade. Jag tror jag kommer ihåg att jag skrattade mycket. Hoppas inte folk hade tråkigt eller tyckte att jag var för pinsam :D
Notes to self: det är varannan vatten, inte bara ett par i slutet. nästa gång; ha en längre kjol. ha alltid extra strumpbyxor med dig. drick inte en piña colada när du redan är full.
Jag får betala för det i efterhand - men det var ju roligt så länge det varade. Jag tror jag kommer ihåg att jag skrattade mycket. Hoppas inte folk hade tråkigt eller tyckte att jag var för pinsam :D
Notes to self: det är varannan vatten, inte bara ett par i slutet. nästa gång; ha en längre kjol. ha alltid extra strumpbyxor med dig. drick inte en piña colada när du redan är full.
fredag 14 januari 2011
Att ta en öl
är alltid ett steg mot ett liv? Samt engelskaläxa för att ta sig framåt i sina studier. Sakta med säkert.
måndag 10 januari 2011
I have realised..
Vad jag vill/behöver. Det är inte en hund jag behöver (jag ger visserligen inte upp tanken på en hund <3) utan det är helt enkelt ETT LIV! Just nu har jag inget. Jag går aldrig ut, typ. När jag går ut så gör jag det med min far och min pojkvän. Min pojkvän spelar bara och jag gör inget vettigt. Jag borde resa mer, festa mer, leva mer. Det här är ju tiden man gör sånt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)