Senaste tiden har jag känt mig i kontakt med mitt hjärta och min själ. I kontakt med mina riktiga känslor - inte ytliga, utan de som går på djupet. Kärlek.
Det har fått mig att se helt annorlunda på världen. Pengar är bara pengar. Kärlek och de man älskar är det enda som betyder någonting. Liv är heligt, en engångshändelse.
Ironiskt nog så har jag känt mer och mer att andras hundar inte är lika viktiga längre... Det är som att jag tillfälligt tömt mitt kärl av drivkraft. Nog för att vissa hundar verkligen betyder något... som om de väldigt kortvarigt nuddar mitt hjärta. Kortvarigt för att de sällan finns i mitt liv någon längre period.
Någon som fortfarande betyder massor skulle väl vara Zoria. Helt ärligt - även om pälsen skulle vara jobbig att ta hand om, även om det suger att inte kunna gå utan koppel... Skulle hon någonsin behöva adoption skulle jag inte tveka en sekund. Det skulle jag med alla andra hundar... liksom, behöva tänka igenom det först. Hon har verkligen stulit en liten bit av mitt hjärta.
Däremot så blir jag en aning tveksam angående köttäteri. Liv är ju heligt, och kossor lever ju innan de blir mat. De har känslor och en viss intelligens... Grisar är ju nästan lika smarta som hundar. Skulle jag slakta en vovve och äta den? Nej, aldrig. Varför skulle det egentligen betyda något annat vad gäller en gris eller ko, eller ens en liten kyckling.
Däremot så tanken på att bli vegetarian känns helt underlig. Dessutom så tycker jag inte ens att vegetarisk mat är gott (bara potatis & purjolökssoppa). Hur ska man kunna leva med ibs? (äta regelbundet vilket i mitt fall betyder typ 5 ggr om dagen) om jag inte kan äta mat som är god?
Filosofi och mat borde inte höra ihop. Suck. Dessutom vill jag ju att min framtida vovve ska äta en naturlig diet... då stödjer jag ju också slakt. Maybe life is just ruff.
Så jäkla sugen på att köpa en valp av Jennie (Danegarden), men jag hinner nog inte skaffa ett heltidsjobb på två månader - och dessutom så kan jag ju inte ha ett heltidsjobb om jag ska ha en valp... Suck. Jag får helt enkelt vänta till nästa kull och se hur livet ser ut då, istället.
Om ni tycker att jag bara babblar på så heter bloggen trots allt "To get it out"...
That's it for now.
