thats how I feel right now.
Min pojkvän avvisar hela tiden mina förslag. Min omtänksamma förslag. Det är tydligen dåligt att bry sig.
Ett exempel: Jag sydde ihop en tröja åt hans hund Candy. Fick lite blodad tand och ville sy en ordentlig utstyrsel åt honom då han fryser så han skakar så länge han stannar till mer än 30 sekunder utomhus. Han är en 2-3 kilos fluffboll som fryser lätt helt enkelt. Så när jag exalterat försöker diskutera lite detaljer i planen för hur ett mer ordentligt plagg skulle kunna se ut så börjar det med några tveksamma Umm:anden för att övergå till kortsynt gnäll. Till ett skarpt "back the fuck off". Back-the-fuck-offet bestod av att varför ska jag jämt lägga mig i och ändra på saker som "funkar."
Jag kanske är intresserad av hans liv. Jag kanske bryr mig. Trots att jag försöker förklara detta får jag bara skit. Det leder i sin tur till att jag känner att han inte vill att jag är en del av hans liv. Han kommer hit - han dissar alla förslag jag kommer med om att åka till partille. (det är en trång säng, etc). Därmed har jag ingen kontakt med något annat i hans liv, för han kommer alltid hit. Han är alltså en stor del av mitt liv, men jag är ingen del av hans övriga liv.
Annat exempel: Hans mamma är förkyld och när jag föreslog att jag skulle kunna antingen laga mat åt henne eller köpa något så fick jag bara några små gnäll tillbaka "hon gillar inte blåbärssoppa" eller "hon gillar bara sopporna hon själv gör" etc... Diss på diss på diss. Inte ett enda "va roligt att du bryr dig, det blir hon säkert glad av"... bara gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Så jag är helt enkelt sårad och ledsen. Såhär ska de inte vara.